Sömnlös.

 Fast vad är ens skapande att ligga sömnlös över. En svettig sommar i ett klipprum. Bad och arbetsnätter. Ledig rastlöshet. Sommarkyla som blev sommarhetta. Medans vi låter människor dö i Gaza. Vi låter dom skjutas när dom svältande hoppas få mat vid matstationerna. Vi låter det ske. Vi vet om det. Men vi tänker höger och gör skillnad på människor och människor. Det finns de som får skjuta andra och det finns de som får bli skjutna av andra.

Vi borde veta bättre. Aldrig mer. Så sker det igen. Och igen. 

Alltså!!!

 Att jag ska hålla på och göra film. 

Natten blev sömnlös pga vet hur svår skådisen* är att få tag i. Och scener behövdes tas om, kompletteras, annars har jag inget. Och det går dagar för att få svar och jag står och stampar. Så när hen lyste grön på messenger kl 07:55 ringde jag. Inget svar. Ringde igen. Inget svar. Fick skriftligt svar. Ringde ingen. Trycktes bort. 

Som en rastlös maniker. 

Som en maniskt rastlös. 

Orkade inte vara personlig och inkännande. Ville bara ha svar. Nu hänger det sista i vår, nä min kommunikation, obesvarat. 

Och planen är att jag ska få denna person att flörta trovärdigt med mig på film. Jag gräver min egen grop. Jag gräver filmens grop. 

Jag behöver mat och sömn. 

*skådespelaren ställer upp gratis. Min rätt att ställa krav är låg.