Igår skjutsade jag min syster på cykeln, vi for från Avion, ett stort köpcentrum just innan fält med kor som betar, mot mormors äldreboende, genom ett villaområde vi inte känner till. Vägarna var sopade från vinterns grus, snön borta, allt var rent och grått, husen grå, vägen grå, gräset grått, himlen grå. Det var en blek sol genom moln, inga skuggor, alldeles folktomt. Vi vinglade fram, sick sack i gatnätet, kom fram. Vi var hos mormor en stund, kanske en timme. Sen fortsatte vi på min cykel in till stan där min syster skulle hoppa på en buss hem till sig och jag fortsatte hem till mig.

I en backe hoppade min kedja, den visade sig trasig. Men då var jag så glad att det inte gjorde så mycket. 

Idag fick jag därför ta bussen till min bror, idag var det sol, grått och små snöflingor om vartannat. Jag lekte med mina syskonbarn, drack kaffe och sa inte så mycket. Sen tog jag bussen hem. Åter nysopade gator, gråa, dammigt och folktomt. Såg en ung tjej som skjutsade en kille på cykeln,  de hade jeansjackor båda två. Han rökte och var välkammad, som James Dean.  Han hoppade av och log mot henne, gick därifrån. Hans jeansjacka var också lite James Dean, hennes större, som 80-tal fast sålt på typ monki.

Jeansjacka var/är ett vårtecken, när ens klasskamrater tog fram sina, när jag hade min. Fast min var inte så fin, den var i strechigt material, något som försökte se ut som denim. Den var mörk och blev fult sliten, inte snyggt sliten som jeans blir slitet, utan som strechjeans blir slitna. Jag hade den länge, trots tappade knappar. Så jävla ful. Om våren kom den fram. Jag var nog 20 när jag köpte den, våren 1999 antar jag. H&M. Hade den iaf två år senare, sen byttes den ut mot en grå kort läderjacka, med stor 70-talskrage, trasig dragkedja och bred mudd i midjan. Köpt på Erikshjälpen. Det var en fantastisk jacka. 

Bussen fortsatte, lämnade de unga på cykeln bakom sig. Jag ville ha luft och gick av vid lasarettet, strosade, drev, runt, sakta, såg mig om som jag inte sett området förr, fast jag sett det tusentals gånger, gick in på universitetsbiblioteket, ner i magasinen, såg på böcker, sökte inget speciellt, bläddrade i Hedda Hoppers biografi The Whole Truth And Nothing But. Lånade den inte, drev vidare ut, allt var ljust, så där jämngrått nu, folktomt, som en öken för att allt har samma färg, himmel och mark och hus och träd och allt tycks vara utan liv. Gick in på Ica, där var det liv, till och med kö, folk handlade saker i färgglada förpackningar, skyltar som lyste rött, förpackningar i grönt och vitt, gult och rött, juicer, godis och frukter. Handlade en ost och pingvinstänger pga erbjudande om fem för femton kr. Hade egentligen inte råd. 

Nu var jag redo att gå hem.