Jag tänkte skriva att jag är exhibionist. Så nätsökte jag för att se hur det stavades. Då dök det upp förklaring av ordet. Att det handlar om en önskan att visa sina könsdelar, utan att nödvändigtvis vilja ha sex. Att utförandet av denna önskan kan vara brottslig, för då är en en blottare. Sen stod det något om att en vill synas, att en vill märkas, att många konstnärskap grundar sig i exhibionism. Jag är för trött att riktigt förstå denna wikipediatext, men den som författat den återkom till just detta visande av könsdelar. Jag vill inte visa mina könsdelar, men seriöst, har inga problem med, vill nog, visa allt annat. Rumpa, mage, bröst, axlar, lite lår, lite själ, läppar.

Olivia de Havilland fyller 100 år den första juli i år. Det tänker jag ganska ofta på. Tänker på henne med sitt vita hår lagt i en frisyr med volym och några äkta pärlor i en tajt rad runt hennes hals. Jag tänker mig henne så för att det finns en bild av henne så.  Tjusig sitter hon i sin våning i Paris. Olivia var filmstjärna under 30- 40- och kanske en del av 50-talet. Hon och Bette Davis var bästa vänner. När Joan Crawford mobbats bort från inspelningen av skräckisen Hush, Hush, Charlotte av sin motspelare Bette Davis, så fick Olivia Joans roll. Då var de alla tre medelålders och på väg att bli föredettingar, om inte skräckfilmerna gett dem roller och en ny publik.

Igår gjorde jag en lista på mobilen av saker jag skulle göra idag. När en grej var gjord så raderades den. Nu finns bara en sak kvar, den där med att jobba på ett manus, den jobbigaste grejen. Flyr den lite, diskar istället, chattar med en snygg kille, tar nakenbilder och skickar till den snygga killen, skriver ett inlägg här.

uppdatering

Mitt hår är långt igen. Lite nedanför axlarna. Jag tvättar det ofta. Ibland fönar jag det torrt, om jag vet att jag ska bli sedd utanför mitt jobb, då vill jag ha snyggt hår med den där schvungen ett fönat hår kan ha. Jag städar också mitt hem, skurar golv och kökets skåpluckor minst en gång i veckan. Sprayar någon spray över badrummet och torkar bort. Den luktar fränt den där sprayen, när den är slut ska jag se om jag hittar någon som luktar typ blommor eller frukt eller något sådant. Jag diskar också flera gånger om dagen. Tömmer diskstället och ställer in allt i skåpen och lägger ner i lådorna.

Vågar inte lite på att det här är jag. Jag som länge haft kaos bland grejer, smuts och damm, diskho full av odiskade prylar, ett diskställ där de få saker jag diskar balanserar på varann i ett rangligt berg. En kyl sprängfylld av ruttnande mat i burkar, en frys som inte gått att öppna pga att isen tagit över.

Jag har fortfarande smutsiga fönster, full av nosavtryck från siameserna, damm och katthår i drivor under sängen. Två skåp i köket som väntar på att rensas ur. Men annars är det ordning som råder, bara på glömda ignorerade platser finns kaoset. Men ordningen började ta form i december och tar ännu ännu mera form. Kanske är jag nu och framåt en ordningsmänniska? Det vore nytt.