Igår var jag trött. Trött är jag ofta denna vår. Igår fanns inga färger i mig och inga färger fastnade. Rouge och kajal och mascara och läppstift, inget funkade. Men jag stretade på med min matta blick. Gjorde sådant jag gillar att göra lediga dar. Tog en kaffe och läste en bok på ett kondis. Träffade mormor, Åt middag med en vän, gjorde ärenden på stan, såg ett genomdrag av en teater, drack té hos en annan vän. Kämpade och stretade på i vardagslyxen, i allt det som gör en gott.
När jag väl var hemma på rygg i min säng, tänkte jag att det här orkar jag inte mer, folk och aktivitet. Inte just nu. Så idag skaffade jag Netflix. Men Netflix skrämmer mig. Jag kommer stanna här hemma, framför allt de har att bjuda på. Kommer mata mig tom med serier och filmer. Frossa sönder allt innehåll tills inget blir kvar. För så funkar jag. Jag slukar sönder lättjan, slukar den så glupskt att kroppen blir spänd och stel, så huvudet värker stilla och tyst. En helt bedrövlig egenskap.