Igår var jag trött. Trött är jag ofta denna vår. Igår fanns inga färger i mig och inga färger fastnade. Rouge och kajal och mascara och läppstift, inget funkade. Men jag stretade på med min matta blick. Gjorde sådant jag gillar att göra lediga dar. Tog en kaffe och läste en bok på ett kondis. Träffade mormor, Åt middag med en vän, gjorde ärenden på stan, såg ett genomdrag av en teater, drack té hos en annan vän. Kämpade och stretade på i vardagslyxen, i allt det som gör en gott.

När jag väl var hemma på rygg i min säng, tänkte jag att det här orkar jag inte mer, folk och aktivitet. Inte just nu. Så idag skaffade jag Netflix. Men Netflix skrämmer mig. Jag kommer stanna här hemma, framför allt de har att bjuda på. Kommer mata mig tom med serier och filmer. Frossa sönder allt innehåll tills inget blir kvar. För så funkar jag. Jag slukar sönder lättjan, slukar den så glupskt att kroppen blir spänd och stel, så huvudet värker stilla och tyst. En helt bedrövlig egenskap.

sjukdagar

Jag är hemma sjuk. Hostar och är matt. Pratar med dovt väsande för mig själv ibland. Ligger hopkrupen i soffan, läser en bok, ser något klipp, klappar en katt. Och när näsan inte snorat på en stund, när hostan tagit en vila, så får jag för mig att jag är frisk, att jag borde orka mig ut. För där ute spricker solen igenom molnen ibland, därute är det vår och lovande. Visst verkar det blåsa men skulle jag bara komma till skogen skulle allt vara lugnt och lite svalt. Så där ställer jag mig upp, tar några steg, inser att jag får gå tillbaka till sofffan, läsa min bok, se klipp och klappa en katt.

Allt är som det alltid varit. Det händer inte mycket, jag drar mig länge när jag har möjlighet, jag somnar i soffan efter arbetet. Har lyckats gå promenader, har tränat efter någon käck film på youtube. Har tre dagars ledighet denna helg och det var inte välbehövligt, för jag tar inte tillvara på den, har inte koncentrationen till det just nu, är också alldeles utvilad. Nästa vecka däremot, då har jag 48h arbete, det ska bli underbart, bli lite utarbetad, det är vad jag behöver bli, ha en reell orsak till varför inget skrivs klart, varför manusen till största del bara är i min skalle.