Velandet.

Har nu kalla fötter. Kan jag ens få jobb, nästan 43 år då jag skulle vara utbildad Bagare och konditor. En 43-åring med 23 års erfarenhet av bageri, ja, en nyutbildad, lätt sargad av stress, nja.

Mitt liv nu duger. Ibland mer. Ibland mindre. Att jag nyss haft premiär på en kortfilm, att jag redigerar en annan, samt planerar för en tredje. Det är bra grejer.

Natten har kvar sin magi. Nu när ljuset kommer. När gryningen börjar synas. En ny fas.

Sen kan jag var så trött. Och kommer jag kunna vara bra, tålmodig, närvarande, om fem år. För även om jag kommer fortsätta göra film, kommer det aldrig bli mitt arbete. Jag kommer vara inom kommun. Jag kommer jobba med de äldre.

Bäst blir iaf kursstart den 26/10. Då blir det bara två månader av tjänstledigt, samt att jag nog kan jobba jul, mellandagar och nyår. Då kan jag ha semester i sommar. Har 46 dagar semester. Vet inte vad som hände. Tog bara mina 4 veckor förra året. Tar mina 4 veckor i år. Resten får offras till ev tjänstledighet.

Och jag H A T A R semester. Blir stressad av fritid, av att jag ska vila och leva ut. Vill bara sova. Gå i ide.

Ok, jag borde prova något nytt. Ett sabbatsår av Bageri och Konditors-utbildning. Ev. e ny väg. Ev. bara ett litet avbrott.

En paus från demensvården innan jag åter blir en del av den, fast som boende, om ca 30 år.

Och att få lukta nybakt efter arbetspasset. Det känns bäst.