Dagen.

Ser på Morgonstudion. De ser annorlunda ut. En lyster har försvunnit från hud och hår. Tänker att de nog får sminka sig själva nu. Ser inte länge. Går istället ut och gör mina ärenden.

Igår köpte jag hem mediciner, köpte alla på mitt recept. Astma- och blodtrycksmedcinierna känns viktiga nu och om en förkylning isolerar mig vill jag ha just de hemma.

Idag köpte jag kattmat, nya leksaker, samt två jeansskjortor, tre skålar till katterna och en ny spegel. De första inköpen var planerade, de kattrelaterade. De andra skedde när jag strosade runt inne på Kupan.

Sen kånkade jag hem mina inköp. Över mariehemsängarna. Det var dimma och öde. Egentligen kanske det inte var så öde, mötte folk som även de var ute och gick. Men känslan av undergång ligger och ruvar och därför blir dimman och de få flanörerna något jag läser på ett annat sätt än vanligt.

Min mobil plingar till med jämna mellanrum under dagen. Det är SR-appen, SVT:s app, DN, som kommer med rapporter om Corona och om Börsras. Mobilen plingar flera gånger under mitt stånkande hem.

Hemma lämnar jag grejerna jag köpt. Efter en liten paus i soffan går jag ut igen. Upp till Kvantum. Har en liten lista, knäckebröd, Turkiska inlagda gurkor, citroner, kattsand och Duschkräm. Köper det plus en tandkräm som ska göra tänderna vita. Vet att de inte är bra, vet att den riskerar slita på emaljen, men jag använder en sån ibland, en gång i veckan typ, lite slip, förhindrandet av nya fläckar.  Hoppas jag. Träffar en bekant, hon och hennes man och två barn prepp-shoppar inför coronan.

Stånkar och kånkar åter på väg hem, förbi Axtorpet och hämtar ut böckerna jag beställde på Bokus Bokrea. Är glad över dem, över att ha säkrat med böcker inför en tid av mindre umgänge.

Hemma kommer huvudvärken. Jag äter, är rastlös, tar värktablett. ideligen n på apparna. Försöker hålla koncentrationen på dokumentären om späckhuggaren som drabbades av psykos efter ett plågsamt liv och dödade en ung djurskötare.

Igår bestämde jag mig för att inte åka till filmfestivalen Sunny Girl skulle visas på. Jag är inte rädd för att bli sjuk själv. Jag är rädd för att föra smittan till mitt arbete, ett arbete där jag jobbar nära de i riskzonen. Och rädd för böket det bli om jag smittar mina kollegor. Vi behövs vara på vårt arbete, vi kan inte jobba hemifrån. Vi behövs också som en trygghet för de boende. Nu när anhöriga helst inte ska hälsa på är våra bekanta ansikten extra viktiga. Håller vi oss friska kan vi vara där. Inget spring av ev främmande vikarier som kallas in.

Så jag håller mig hemma. Igår gick jag inte ut och firade en vän som fyllde år. I helgen planerar jag att se film, läsa, äta och handla mat, samt gå promenader.

Fick nyss rapport av Mysan, som varit och handlat, om att toapappret är slut bland hyllorna. Vad har jag missat? Kommer jag få duscha min stjärt efter uträttat behov.