Odlingslådan.

 Har en nu. Den sista som fanns kvar att låna. Låda Nr 12. Kontrakt skrevs och jag gick och tittade på den grådammiga lilla fyrkanten. Blekgröna ogräs kröp fläckvis upp genom den torra jorden. Kände mig hoppfull, en nystart, typ. Ville basunera ut något! Oklart vad. Började planerad vad som ska odlas. Lavendel, rabarber, persilja, salvia, dill - underskattade ljuvliga dill - rosmarin. Vad mer? Kanske inget. Nästa år lök, potatis, morötter. 

En torsdag i juni.

 Babs hade en endaste livlig dag. Sen hände något igen och hon kissade låren dyngsura och la sin lilla trötta kropp i lådan och kattsanden blev gegga i pälsen och hon kissade typ liggande och natten alldeles sömnlös och kl 08 stod jag nyduschad och redo och fick akuttid kl 09 och knatade till veterinären på teg och mina sista pengar gick åt och A K kom förbi, vi lyssnade vidare på elakt slängiga Kvinnomanualen och åt frukost/lunch på min balkong och när hon gått förberedde jag middag till brorsbarnen Alma och Tea och köpte billig sockerfri läsk och grönsaker på Coop och kl 15 möttes vi upp och dom lekte med katterna och bedårades av Babs men äcklades av hennes lukt och våta päls och Babs stirrade nyfiket storögd mot dom och vi åt falafel och ris och grönsaker med Sumac på balkongen och strosade runt till småbutiker runt ÅC och solen låg lågt och varmt och så sjönk vi ner i soffor och fåtölj och såg ofokuserat Some like it hot och 20:30 följde jag dom till bussen och jag var så lättad glad mjuk av att ett dygn som börjar så stressigt dåligt blev så snällt och ljuvligt. 

Sommarplanerna no. 2.

 Babs Babs Babs Babs Babs Babs Babs Babs Babs 

Hon fortsätter vara sjuk och hela jag kom i gungning. Eller jag håller ihop. Men min ekonomi sattes i sank.

Sist det var så tomt på kontona var jag ung. Så jag känner mig ung. Och det ger energi, denna panka känsla av ungdom. 

Och det finns något hedervärt i tomma konton. Orsaken är dock inte hedervärd: en ohälsosam raskatt. Det är mest bara löjligt och dumt. 

Så nu är jag mer fast än någonsin då planen var det motsatta. Men jag tänkte fel, tänkte att allt skulle gå bra.

Letar en odlingslåda. Letade kontakten till den som har koll. Min vana trogen ville jag ge upp, tänka nästa vår då tar jag i tu med det. Min vana trogen tog jag i tu med det väldigt sent, sista dagarna i juni då odlingssäsongen nog drog igång i mitten av maj.

Men kontakten fann jag och nu väntar jag på svar.

Hoppas så att stadsodling blir min grej i sommar. En kryddträdgård borde jag kunna få igång så här sent. Nästa år blir det potatis, lök och rotsaker. Eller kål. Olika sorters kål. Fattigt kämpande i mitt land. Min trädgårdslåda. 

Sommarplanerna.

 Min sommar tar form. Babs återhämtar sig ev sakta från sin kattsnuva. Fyra veterinärbesök har vi hunnit och pengarna rinner ur mina händer som att jag varit en herre på strippklubb.

Så att vårda Babs är min sommarplan. Kanske uppskattar jag bristen på valfrihet som pengabristen och omvårdnadsbehovet av katten ger. Som kommunism. Finns ett inte jätteroligt alternativ, men en klarar sig och behöver inte fundera över något annat. Typ. 

Ska läsa böcker och tintin och dricka te och tvätta kattnos och se gamla dvd:er och svtplays utbud. 

Lyssnarbokklubben och lite till.

A K och jag träffades kl 16ish igår för att lyssna på Kvinnomanualen. Jag tvättade och gjorde det sista när hon anlände. A K hade skor som tjusade. Överdrivet spetsiga överdrivet långa slip-ins. Låg lack - låga fyra klackar inspirerat av dobbarna under fotbollsskor. A K strålade och jag satte henne på bordet i tvättstugan, gav henne en stol att ha fötterna på och så svabbade jag av det sista av golvet.

Vi strosade mot stan med varsin AirPod i örat och Anna Björklund drog igång kapitlet Mat i Kvinnomanualen. Och som hon drog igång. Orden smattrade ivrigt in i oss. Ingen människa hon mött verkar hon sett på med snälla ögon. Om en ska nå Anna Björklund ska en ha skrivit något vetenskapligt och sen aldrig träffat henne. Blicken genomskådande dömande lurig och kvick. Vi var intresserade och lockade och hoppades på att aldrig stå öga mot öga med Anna Björklund, inte se henne le mot oss och känna otryggheten i att bli granskad, bedömd, blottad, avfärdad i en raljant ton. 

Vi slog oss ner på ett sushihak. Vi lyssnade vidare. Solen gassade och sommarklädda drog förbi utanför. Allt var lugnt och fint. 

Med A K kände jag mig trygg och mjuk och rastlösheten från föregående vecka, som ihållande malt mig andfådd, avtog. Jag blev sprudlande glad och ljumma vindar drog över mina bara armar, min hals, min nacke kind och panna. 

Vi bläddrade i pressbyråns skrala utbud av modemagasin. Den vi ville ha kostade 385 den vi kunde tänka oss kostade 175. Sen fanns det typ några till och vi saknade betydelsen magasinen en gång haft och det fanns en butik full av dom från vägg till tak och där stod vi som bleka andar från Devil wears Prada 2. 

Vi skildes åt. Jag strosade hemåt. Solen låg lågt mot min rygg. Grönskan överväldigande. 

Såg till att Babs åt. Satt med henne på köksgolvet. Cyklade till mamma. Ännu varmt, ännu solnedgång. Efter kl 22 cyklade jag ner till Maxi. Ännu varmt, ännu solnedgång och kaprifol och syren fyllde min näsa. 

Bara unga människor på Maxi. Tog ingen korg och fyllde min famn med ett läppglans, 1 kruka salvia, 2 rullar plastpåsar (en blekgul en blekgrön), lakritsdäck. När jag kom ut fick den nedgående solen allt den nådde att glöda. Himlen var rosablå och fluffigt disig. Cyklade hem längs älven, blinkade bort flygfän, stängde munnen så de inte skulle hitta in. Solen var ett lågt liggande eldklot, några fotade sig med den i bakgrunden, nån annan sig i dess sken.

I väntan på.

 På kulturbageriet. Ska på bio. Fördriver tiden i väntan på filmen. Det är kvavt idag. Smygande tryckande liksom. Jag är mosig, svullen i fejs och om tarmarna. Kanske allergi. Lite allergikänning i ögon för de känns små och irriterande närvarande i sina djupa köttiga hålor. Huden runt, ögonlocken, fet och tung. Torr och fuktig på samma gång. Slemmigt sega kroppsvätskor. Näsborrarna torra på insidan, oljiga på utsidan. Halsen tjock och stabbig, nersänkt mellan tunna axlar. Munnen halvöppen och flammande torr. 

Försökt teckna. 

Slarvat med yogan sista tiden. 

En flinande kollega på jobbet så att jag var en man. Pulsen steg och har ännu inte lugnat sig, trots över 2 dygn sen. När pulsen dunkar sönder all ro slår jag mitt ansikte tills jag återfår lite kontroll, bara några slag, snabbt övergående ömmande hud på kinden, tankar som tappar kraft. En vilja att sjunka ihop, gömma mig i min egen hud, kött, kropp, krypa ner ner ner. Magstöd och ryggmuskler blev darrande mjuka. 

Sitter låg,  nära bordet, nära kanten, blicken ner eller svindlande högt för att inte möta nån annans, inte riskera se den de ser.

Snart går jag till bion. 

Nu går jag.