Drömmar inför karantän.

Under mina arbetsnätter lyssnar jag på poddar. En lur i örat, stänger av när jag är med de boende. Men i tvättstugan, när jag tömmer diskmaskinen, städar och spritar av ytor, då lyssnar jag på deras prat.

Deras röster blir som arbetskamrater.

Under de gångna veckorna har jag umgåtts mindre med mina vänner. Jag var först med att dra mig tillbaka pga mitt jobb. De andra börjar nu så smått hålla sig för sig själv.

Natten som var, var jag ledig, så jag sov. Drömde att mina vänner försvann iväg på ett tåg och jag blev kvar på perrongen. Rod Stewart hade varit med i drömmen, men inget hade handlat om att han uppskattade mig, trots att jag är lång, typ blond och svenska.

Ur ett tåg kliver Martina Montelius och Gunilla Brodrej. De har podden Lunch med Montelius så deras röster är några av de röster som håller mig sällskap under arbetetsnätter.

I min dröm är de båda klädda i damiga kläder. 50-tal kanske. Blommigt och glansigt och jag undrar inte om jag inspirerats av filmen jag såg den kvällen, innan drömmen. Trumbo. I den spelade Helen Mirren Hedda Hopper. Hedda Hopper var en fd skådis som blev skvallerjournalist. Klädd i vida kjolar, handskar och stora hattar blev hon en av de mäktigaste i Hollywood. Hon var konservativ och hatade kommunister. Hade hellre sett en film om henne än om rättrådige och duktige Dalton Trumbo.

Att Martina var en tant i min dröm, fast vi är jämngamla, kan nog ha att göra med att hon fått böcker utgivna, skrivit pjäser, regisserat, samt driver en teater. Medan jag sminkat lite här och där, tv, teater, opera och kortfilm, att jag alltid arbetat inom äldreomsorgen, samt nu fått ihop tre kortfilmer, en fjärde på gång, där bröst visas i samtliga. Martina ligger liksom i en annan liga, en skillnad jag skulle vilja skylla på ålder.

Gunilla såg inte ut som Gunilla. Hon hade Trudie Stylers fejs och en välfriserad blond kalufs. Trudie Styler är Stings fru och hon spelar Eileen Ford i serien Pose.

Jag välkomnade dem i drömmen, sen hände inte mycket mer. Vaknade väl. Kanske av Montzi som tagit sig in under täcket och gått till attack. Drömmen var iaf banal och övertydlig. Mina vänner försvinner och jag blir lämnad kvar med poddarna. I riktiga livet blir vi isolerade i våra hem, pga smittan som drar fram och kvar blir poddarna.

ps. Har bakat bröd för fjärde gången sen epidemin slog till mot Sverige. Bakade även kardemummabullar igår.