På måndag, alltså imorgon, är jag ledig. Planerar att baka bullar. Har hört att en ska ha rumsvarmt smör i degen och inte smält. Att en ska pensla bullarna med sockerlag. Det vill jag prova.
Filmen Trumbo om Dalton Trumbo finns på svtplay. Den planerar jag att se.
Det var iaf de planer jag gjorde upp under förra arbetsnatten. För min lilla ledighet efter en vecka med 50 timmars arbete. Brukar längta till ledigheten. Särskilt efter de veckor som är 50 timmar. Men jag längtar inte. Det är som att bullbaket blir ett sätt att slippa tänka på vad som pågår. Det ofattbara som bidar sin tid. Det vi inte riktigt vet vad det innebär.
När jag gick till arbetet igår kväll var det liv på vägarna. Vuxna unga som var på väg ut i natten. De tycktes finklädda. Rockar och kappor, parfym och kassar med flaskor. Det var inga höga röster. Inga vrål. Samlade vandrade de i klungor eller två och två. På ytan normalt.
Min arbetsnatt var helt stilla. Så lugn att det inte fanns något att dokumentera när den närmade sig sitt slut. En tvättstuga full av hon som dog igår kvälls grejer. Jag hann tvätta undan allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar