Munskydd.

Vi ringer när vår skyddsutrustning börjar sina. Då ringer vi den tjänstgörande sköterskan. Har ringt om förkläden och om munskydd. Senaste natten jag jobbade ringde jag om munskydd. Tre fanns kvar. Förvånad blev sköterskan, de ska ni ju återanvända, ett munskydd ska räcka ett pass. Vi har bara tio stycken per enhet.

Jag såg framför mig det stora missförståndet, alla de munskydd vi slängt. Efter varje besök. Varsamt tagit av oss, spritat våra händer innan och efter. Ner i soporna. Detta slöseri på viktigt utrustning.

Ser på våra munskydd. De ser nästan ut som vanliga, aningens tjockare och med en ståltråd i, en som gör att de kan klämmas i passform för ansiktet och sluta till bättre.

Sköterskan säger i telefon: Står det 3M på dem? Jag ser runt, vrider, där, suddigt i rött står det nog 3M. Ja, svarar jag. Ja, då ska de återanvändas, men jag kommer med fler, så har ni imorgon.

Nån timme senare kommer sköterskan. Vi står oroväckande nära varann. Hon skrattar. Alltså jag trodde det var dessa du menade. Hon håller upp en munskydd, det ser rejält ut, med en ventilliknade grej mitt på. Ventilgrejen har i tydlig skrift 3M mitt på. Munskyddet är omsluten av en plastförpackning. Sen håller hon upp den andra näven som är full med de mer sladdriga munskydd vi haft. Utan förpackning runt. Jag andas ut lite, att vi inte slängt otroligt dyrbar utrustning. Sen hoppas jag dessa räcker, att de gett skydd. Sköterskan ger mig den rejäla, säger här har du en, spara den till nästa pass.

Jag berättar om det rejäla munskyddet för Oscar, att det finns där i en obruten förpackning, att det ska användas en hel dag. Oscar är inne med den smittade mer, hjälper hen med FaceTime med anhöriga, med mat, som sällskap. Jag går bara in, snabbt, korta stunder, för natten är ännu mest sömn.  Oscar har bättre nytta av munskyddet än jag.