Jussi.

Idag flyttade hon in. Solen sken och jag promenerade ner på Haga, gick bort till Sandbacka, skrev på papper, fick tips och vi höll avstånd. Medan jag satt där på soffkarmen hoppade hon upp i mitt knä.

Där var fullt av katter. En stor cremefärgad hane, en exotic, hette Lars. Jussi gav sig på honom.

Jag funderar på om hon ska få heta Jussi. Hade tänkt Isolde. Operatema på namnen. Montzi är Montserrat Caballes smeknamn. Isolde är ur operan Tristan och Isolde och i vilken Birgit Nilssons favoritaria finns. Men så hade mamma fått för sig att det kanske var Jussi katten skulle heta och så fastnade det. Jussi. Efter Jussi Björling. Visserligen var han en man. Men nog kan en liten katthona heta Jussi.

Jag fick en liten hink med grejer att ta med, leksaker, papper, lite mat, en filt. Jussi stoppades ned i min ryggsäck. En ryggsäck att bära djur i. Med nät och sånt. Med en plan botten. Vi gick några hundra meter så. Sen tog jag av den, höll väskan i min hand, så jag skulle ha koll. Orolig att hon skulle hoppa ut. Orolig att inte kunna se vad hon hade för sig.

Skuggorna blev långa och kvällen var jum. Hon var så lätt i den lilla väskan att det inte var tungt. Vågade inte hoppas på att hon skulle vara där i när jag kom hem. Kunde inte tänka tanken att en ny katt var i mitt liv. Vågade inte tänka tanken. Inte förrän jag kom in i mitt hem och hon tog sina första steg. Nyfiken och spänd på upptäckt. Ignorerade helt en förstelnad Montzi.

Nu har Jussi gömt sig under sängen. Montzi är som vanligt vid mina fötter.