Att ta en katt som aningslöst leker runt med de andra katterna. Så gör en ju. Plötsligt var hon i min väska och vi var på väg bort. Bort från allt hon var van vid.
Första natten gnydde hon. Hon höll mig vaken. Montzi låg på avstånd, såg på från soffan. Lyfte upp Jussi i sängen och hon hoppade ner. Gnydde vidare. Tände en sänglampa. Lyfte upp henne igen. Nu stannade hon och försökte krypa in under min hand. I en timme klappade jag henne. Försökte sluta men åter försökte hon krypa under min hand. Timmen gick och med lampan tänd fick jag sova. Jussi hade somnat.
Dag som följde. Dagarna som följde. Har hon varit så självklar. Inget gnyende. Hon tar plats med en kattunges självförtroende och Montzi har fått se sig undanskuffad.
Montzi blev en iakttagare. Montzi ser på. Jussi gör.
Nä, Montzi är fortfarande den som klättrar bland blomkrukorna, som sitter högst upp på linneskåpet, som utforskar köksbänken. Jussi är den som jagar leksakerna.
De jagar även varann. De springer till ena sidan av lägenheten. Jussi jagar Montzi. De vänder. Montzi jagar Jussi. Det gör mig glad att se. De är två mjuka katter. Mjuka till sinnet. Inga våldsamheter, inget fräsande.
Blev perserfrälst. Det kan gå över innan dagen är slut. Men just nu, denna katt som i sin stora päls tycks leviterar när hon gör ett hopp. Det lilla huvudet, det breda ansiktet. Hon kvittrar. Som en duva låter hon ibland. Som en fågelunge andra gånger.
Det var en annons ute. Två perserhanar. Det är därför det blev en perser. Montzi som behövde en vän. Och många katter säljs med kravet av utevistelse och landsbygd. En Ragdoll vill jag inte ha. Läste på om persern. Det fanns skrivet att de funkar bra med alla kattraser. Ett hjärta av guld och sånt där. Hörde av mig till hon med annonsens på de två perserhanarna. Hon svarade att de trivts även med Siameser. Men två andra skulle se på dem. Nu blev det ingen av de katterna för mig. Det blev en annan. Det blev Jussi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar