Natten.

Började vid midnatt att spana efter gryningen. Gick fram till fönster och såg ut. Men himlen var svart många timmar till. Gav inte upp mitt spanande. Höjde blicken när jag vek tvätt i tvättstugan, väntade mig se mörkret anta en grön ton. Möttes bara av mig själv i speglingen i glaset mot natten utanför.

Klockan sex var det grått, dimmigt och gryning. Ljuset, nja, diset, grådasset, kom i ett slag. Ingen glöd, ingen sakta stegring, inga nya nyanser. Som att någon slagit igång en solkig lampa låg allt synligt, bara så där.