Kompis till Montzi.

Har sökt efter en kompis till Montzi. Hon är liksom fånge i min lägenhet + en liten innätad uteplats hon ännu inte besökt. Under en arbetsnatt, vars pass är 10 timmar, är jag borta från 20:00 till ca kl 08:30.

Montzi borde få en kompis att leka med, smyga på, bli smygd på. Sova med. Jaga runt och tampas med.

Tyra och Miss Jones hade varann. Det var en stor trygghet i det. För mig. Och lite mindre känsla av Stockholmssyndrom. Att nu har Montzi bara mig, jag som bestämt att hon ska bo här, att detta ska bli hennes liv. Hon svassar nedanför mina fötter när jag går. Lägger sig nära mig och sover. Jamar för att påkalla uppmärksamhet och lägger sig i mitt knä när jag är på toa.

Med en annan katt, en till, kan hon välja bort mig. Om hon vill.

Har tittat på några perserungar på Blocket och några perser/exotic på en uppfödares sida. Lugna och stabila har jag hört att de är. Får lära mig tvätta och föna. Daglig kamning. Ett litet platt tryne istället för nos.

Skrev och frågade. Den ena svarade att några andra skulle kolla på dem. Att hon hör av sig sen. De andra, som jag bara mejlade, ser ut som ett par över 70 år, har inte svarat.

Och ja, de är över 70 år.

70+ är åldern vi ska undvika nu.

Och jag som kan bära smittan med mig.

Egentligen kan jag inte gå hem till någon av uppfödarna. Kommer inte göra det. Om en katt ska flytta in måste saker lösas på andra sätt. Om det ens går att genomföra.

Kanske missar jag fönstret för en katt till.