Lök.

Vaknar 12:30. Det är bra, ska jobba natten som kommer. Det är ljust ute. Scrollar genom mobilen, Instagram, Facebook, läser lite på svt-appen, läser lite på DN-appen. Miss Jones ligger på min mage, ibland känner jag hur hon sträcker ut en tass.

Ligger så i 1 timme. Kl 13:30 kliver jag upp.

Men när jag vaknade låg lukten av lök i mina näsborrar. Den fortsätter ligga där hela tiden jag ligger i sängen. En svag, men nära doft. Är de mitt hår? Min T-shirt? Har inte handskat lök alls. Inte sen en bra bit före jul. Nära jag kliver upp följer lukten mig. Jag går in i köket, gör iordning kaffet och smörgåsarna. Det blir inte mina vanliga rostade mackor med honung nu. Det blir knäckebröd och julmatsrester. Allt kött min bror Peje och hans sambo Frida skickade med mig. Samt två blodapelsiner.

När kaffet kokat och är i sin kopp, när mackorna är gjorda, apelsinerna och juicen står på brickan och jag har satt mig i soffan framför en Mai Zettering-dokumentär, är klockan snart 14 och det är nästan mörkt ute.

Lökdoften ligger kvar. Som ett oförklarligt mysterium.

Har min kropp, av allt det intensiva köttätandet de senaste dagarna, bytt odör?