Får oväntat nog en lugn stund efter kl 06:00. Ligger i soffan med benen högt. Ser på Morgonstudion. Skakar mina fötter för att inte somna. Men sömnen tränger på, den tar mig, kanske 1/100s sekund. Jag ligger kvar. Samma händer igen. Men jag ligger kvar. Nosar på att slukas helt. Ett larm kommer och den lugna stunden är över.
På vägen hem, i det blå mörkret, tänker jag ut min plan. Att inte vaka av. Att sova utan larm. Sova till det att jag vaknar. I fantasin skulle den sömnen vara från torsdag morgon till fredag morgon. Som det känns där och då känns det möjligt, i mina termostövlar, den trötta kroppen som flyttar dem raskt. Påtvingat varje steg. Fast allt jag vill, mina ben vill, min rygg vill, är att lägga sig ner. Droppa kroppen i en mjuk snödriva, slukas och hoppas på det bästa. Men jag stretar på. En buss passerar. Insidan lyser gult i kontrast mot det djupt blå vinterlandskapet utanför. Ser Fredric från Film i Västerbotten sitta i den fulla bussen. Det gör mig liksom glad, fast jag vet inte varför. Kanske för att han ser tjusig ut, som att han bor i en storstad och lever gott.
Duschar, äter. Blir tomstirrande ett tag. Tar mig till sängen. Somnar. Vaknar av en blåsa som tränger kl 14:30. Ligger ändå kvar. Inte för att somna om. Ligger kvar bara för att jag inte har en plan. Går efter en timme upp. Tömmer blåsan. Gör min frukost och hämtar ett paket med en stor blingig klocka jag beställt från en sida på internet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar