Krigskonsten läser en om en vill lära sig hur en ska tänka för att få övertaget, typ världsledare har läst och lärt av den. Så sa inskolningen till mig. Han tyckte det var konstigt att jag som är över 40 inte har hört talas om denna Sun Zi. Han sa det mer än en gång. Han tyckte jag skulle läsa boken och lära av den.
För vem sa jag och slog ut med armarna. Här är jag ju ensam och de vänner jag har runt mig ser jag inte som fiender jag måste få övertaget över. Sen undrade jag vad som händer om båda parter läst och lärt av Sun Zi. Om båda blivit mästare i övertag och bara ägnar sig åt att förutspå motståndarens tankebanor. Men inskolningen hade inget svar på det. Han hade bara kommit några sidor än, vad jag såg, så det fanns mycket kvar att läsa och lära.
Inskolningen pratade också om anime och om de olika mjukisar han har. Jag är mycket förtjust i män i mjukisar. Särskilt de grå och inskolningen var en vacker ung man. Men mitt huvud var sönderpratat. Som att mina öron kippat efter tystnad men aldrig fått det. Så tanken på honom i grå mjukisar i olika modeller var inget som kittlade, vilket självklart inte var hans syfte med att berätta om dem. Minns inte varför han beskrev dem så noga, vad som utlöst denna av alla utläggningar.
Natten tog slut timmar innan solen gått upp. Vårt pass var över. Hans ögon tindrade piggt, hans hy hade ännu lyster. Jag såg mig i mobilen, såg de trötta ögonen, påsarna under dem, denna blekhet som liksom är matt fast hyn är glansig. Jag började gå hem. Stannade och tog ett par selfies efter att jag gått, fått igång blodet, sprungit upp för en trapp så hyn blossade subtilt. Himlen lyste blå över mig. Hemma ångrade jag att jag inte fotat även någon vy. Inte bara bilder på mig hade varit kul att lägga ut här. Det får bli en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar