Grannen.

Jag tycker att jag gick hårt åt min granne. Att jag la in känslor i hans ansiktsuttryck, i hans hast, i hans rörelser, i hans tystnad.

Kanske känner jag ett litet agg. Att han inte säger hej. Han och en till kille hade en hit för över 10 år sen. Det var då jag sminkade dem både för tv. De var gäster i det lokala program jag jobbade för.

Sen var det en Halloweenfest där han,  killen han hade en hit med och jag var. Jag hade en svart mask över ögonen. Målat min mun röd. Hade en svart tajt klänning. Jag var slankare, plattare, rakare då.

Dessa två killars flickvänner, vilket jag såklart inte vet säkert om de var, var klädda i varsin suntrip T-shirt. De var blonda. De blev enträgna. Först var de trevliga, berömde min outfit, jag berömde deras, de fortsatte prata med mig, sen frågade de om jag inte kunde ta av masken. Jag sa nej. De fortsatte tjata och jag valde att lämna festen.

Min granne kan inte lastas för deras beteende. Allt jag kan tycka är trist, vilket jag tycker det är med de flesta grannar i detta hus, är att de aldrig säger hej - vilket är en sådan småsak.