Blondish.

Igår såg jag blond ut. Kanske är jag blond. Inte klätt mig fint på iaf fyra dagar. Kläder att svettas i på väg till arbetet, arbetskläder, kläder som är mjuka mot kroppen här hemma, nattskjorta. Igår gick jag ner på stan i min gräddvita dunjacka, i tajta jeans och med rosa glansiga läppar. Hade fönat håret och sen moistat upp det med hårolja. En man på Ica passerade mig och väste något. Vet inte vad. Något med S och sch:ljud. Sen bestämde jag att han väst Sexy. Schexy. Vad vet jag. Iaf sa jag till Johannes att han väst sexy och att jag känt mig snygg. Hoppas det inte var något elakt. Något nedsättande eller hatiskt.

Hemma drog jag på mig en klänning köpt våren 2013. När jag var Mia Farrow-kort i håret och tunn i kroppen. På kupan med Leopold. Han tyckte den var oformlig. Jag tyckte den var fin. Sen hade jag den i september det året på en film festival i Lissabon. Mina ben hade blivit bruna och jag sprang i mitt korta snagg runt i den varma mörka natten på festen vid ett stort torg med en pampig staty nere vid hamnen.

En vår, när marken är kal efter snön, när nätterna är korta och ljusa. På en fest på Konsthögskolan. Sparade då ut håret. Hade klänningen, höga klackar, svarta strumpbyxor och ett skärp i midjan. Flörtade med Tage. Inte för att jag var peppad, var inte heller opeppad men luften mellan oss saknade laddning trots hans fina ådror på armarna, ville väl att något skulle hända. Christer och jag hamnade ute i den grå gryningen, han rökte och jag hängde över en cykel för att lasta av från klackarna. När morgonen kom åkte vi hem.

Hade den när vänner och jag åkte till Barcelona 2017. Rökte cigg som ett barn som leker vuxen. Nu kurvigare och fullare men åter i klänningen under varma mörka nätter.

Nu är jag ännu kurvigare, en mjuk lite mage har kommit, rumpan dallrar så lätt vid rörelse. La mig på sängen och fotade. Mitt hår lyste blont i mörkret. Oljan hade gett glans.