kaninen

De är fina, kaninerna som ser ut som siameser.

Cute Bunny Rabbit Behaviors

kaninkören

Drömde om en kör av kaniner. 119 000 kaniner. De fanns i ett stort hus, från golv till tak och medans man tände levande ljus började de sjunga vackert som änglar. Hundranittontusen röster som dundrade fram. Det var högt från golv till tak och rum som salar Julgransgrejer hängde kvar, som en gammal barrlös gran och tomtebloss som sprakade. Och alla Kaniner på hyllor utan burar, redo att sjunga.

Vi skulle dit, mi familj och jag. Pappa, min bror, mamma och mina systrar. Vi hade kakikläder, vi åkte bil, gick över träsk, vi var vid havet, vi åkte hiss, sprang i fartygstunnlar och maskinrum för att komma till huset där de bodde. Vi frågade en spansk korv med mustach som jobbade i en munkaffär. Vi frågade en sovande hund som inte svarade. Vi kom fram. Men jag fick aldrig höra dem sjunga.

Nu gör jag mig redo för jobb. Idag blir det mycket. Eller långt.

på jobbet idag

Det pratas om att dygnen före, då sker små konstigheter i huset. En hiss utan någon i. Vinddrag. Lås som krånglar eller lampor som tänds. Dörrar eller steg utan någon som kommer eller går. SMå små saker som oftast bara märks av nattpersonalen. Allt är ett tecken på att någon kommer att gå bort snart. Så går något bort. Då pratas det om att två ska följa. Dödsfallen kommer i tretal. Det funderas kring de boendes hälsa, om någon hört något från en annan våning.

När någon dött plockas bordet fram, duken läggs på, på duken ställs en vas med tre plastrosor, en gång las en av rosorna i den dödes famn, mellan knäppta händer, plastrosen följde med den döde bort vilket inte var meningen så det görs inte om. Det finns också ett ljus, ett batteridrivet blockljus med flammande gummilåga. Det finns en ram med texten: Tack för att vi fått lära känna dig /Personalen. Den dödes säng bäddas med lakan ur samma låda som duken. De och duken får inte manglas, de ska strykas. De är extra fina och alla hamnar i dem.

Imorse dog en. Han blev dålig några dar och dog ifrån oss. När jag kom var bara bordet med skylten och duken och rosorna kvar. Men han hade lämnat byggnaden. anhöriga hade börjat städa ur och skulle ta det sista imorgon. Det är tomt nu. I mig. Han var en del av min vardag och mitt jobb. Han är en jag inte får skriva om. Kommer snart stå i hans rum men då är det någon annans och lukterna kommer vara av samma men andra. Och så är det med det.

äta och dricka

vaknar och minns

Vaknade till Stil i P1. Det var längesen nu. Idag var det med utgång från Noel Coward. Rökrockar och grejer.

Som avskild från världen i min egna värld missar jag saker. Jag missade väskdebatten för en del år sen. Men i min sminkstol satt Sissela Lindblom, hon som drog igång den. det var på svt umeå en dag eller en vecka då jag ryckt in. Hon sa bara att hon kritiserat konsumtionshetsen och statushetsen och sånt. Jag höll med. Jag sa sen: Har du hört Stil i P1? Det är fantastiskt, det är som något annat än tidningarnas sidor som säger hur vi ska klä oss, som säger vad som är rätt och vad som är fel. Stil visar allt som finns bakom, stil har olika ingångar, stil ser modet som något utan rätt och fel. Typ så där höll jag på.

Jag tyckte Sissela var en trevlig en, men jag tyckte ibland att hon såg skeptiskt på mig. Men för att jag tyckte om henne googlade jag väskdebatten och henne och såg där hemma långt från smiklogen att hon huggit just mot stil och Susanne Ljung. Då kände jag mig mycket aningslös, nollkoll sminkös upp i norrland. Hade jag vetat något hade jag nog hållit tyst, iaf inte hållit ett brandtal för en radioprogram jag älskar och hon inte.

snurr

Det kan vara så att det inte står helt rätt till med mig. Som det att jag åt skorpor till frukost eller nu åt en påse fruxor, två lakrisalrullar och fransk nougat till middag. Eller det att jag äter antideppiller och har två katter i en lägenhet så liten så full av stök och oreda som ouppackad packning och så väldigt många strumpor. Att jag helst sover och all vaken tid vill sova. och det där med min satansrädsla . . . .

Men jag tror inte det står helt rätt till med pengar. Jag tror nog pengar är det ondaste som finns. Kanske inte i sig men vad det gör med folk. Att de ger makt, att de ger förtryck, att de ger underläge, att människor dör för dem, under dem, varje dag flera gånger om. Att liv får pris och att våra gamla sjuka barns värde hamnar efter pengarna. Att sånt avgör någons värde, om vi har det bra, då är någon svag mer värd, har vi det dåligt är de mindre värda. Vi följer och ser vad ekonomin ger sen ser vi hur mycket vi kan älska och ta hand om varann. Det är sorgligt.

Gudar och religioner ifrågasätts men så sällan denna dumma mammon.

dessa väskor

Åter står en ouppackad väska i hallen. Åter står den ivägen. Men jag kliver över och siameserna gillar att sitta på den. Sakta kommer den tömmas. Så sakta som att när jag åter packade den var den redan halvpackad. Lakan och trosor. Tunna strumpbyxor.

Nu liger antideppillret och bränner längst bak i halsen. Den bränner ner mot magen och snart kommer maten som ska skölja ner brännandet.

ett två tre

Att jag ligger här i soffan är fel.Ligger jag här längre blir allt onödigt stressigt. Om två timmar ska jag vara på arbetet. Om två timmar ska jag ha ätit ett mål mat för kvällen.

Trappuppgången.

Efter 22 när porten låses släcks trappuppgången ner. Den blir inte mörk, den blir halv dunkel. Men vare sig det är tänt eller dunkelt är den obehaglig. Har aldrig gillat den och den förekommer i mina mardrömmar och är läskig nog i sig, utan fantasins monster eller ondska för att göra mig svettig och skrämd vakna i mörkret i sängen i natten.

last tango in paris

En grå vår. Små knoppar och mer ljus är det grå ser fint ut i. Marlon vill ha hon som är död och maria vill ha marlon och jean pierre vill ha maria. De vill ha de som inte finns där, inte riktigt säkert, de vill ha dem som kan dra när som helst. Det är längtan, rastlös destruktiv vacker längtan. Lustar och sorg. Verklighetens besvikelser och musik jag vill bädda mitt vemod i. Jazz och stråkar och sjuttitals slisk.

(ps.En städerska på hotellet marlon äger i filmen berättar för marlon hur hon beskrev honom för polisen. Hon säger de saker han gjort. Att han varit boxare, att han kämpat för frihet i sydamerika, att han varit i japan och hängt på tahiti. Allt är roller ur Marlons filmkarriär.)

hundpromenad.

Gick i skogen igen med henne och hundarna. Solen värmde men den nådde inte oss inne bland träden. Några strimmor fick hundarnas päls att blänka, snön att glimma. Vi gick och blev frusna och indiehunden molle ville inte bajsa hur som helst var som helst. Vi kom till platser i skogens utkant dit solen nådde oss mer, där lapade våra frusna lår all värme de kunde få. Tillslut bajsade molle och våra ben gick fort med våra frusna tystnande ansikten, fort till värmen och kaffet hos henne. Sen låg vi på en säng, alla fyra. Hundarna Eddie och Molle, jag och hon. Hennes bror satt bredvid.

Det är inte fåfänga. Det är högmod. Det är självgodhet. Darn så snygg jag blir i Photobooth. Jag skulle kunna fortsätta hela kvällen . . . .

Nosferatu

Kanske ska jag våga se Nosferatu. Den av F. W. Murnau från 1922. Den av Werner Herzog från 1979. Kanske vågar jag inte.

Är rädd för satan. Nu med avskildheten och ryckningarna. Och den svarta skuggan intorkad i plattorna utanför porten.

Och den stackars vampyren som förlorade sin kärlek och gav sig åt satan för hämnd. Det kan bli så fel nu. Den där svarta sagan. Trots solen och skogen och hundarna och frida och david idag, så kan skräcken smyga på. Och ta över sannsen.

dagsplanen

Idag vill jag var fin på kort. Det kanske är det enda jag vill idag. Det kanske är det enda jag kommer vara idag. Förutom vissa former av nödighet och hunger.

jag utan siameserna

fina saker har hänt. Ett kontrakt för ett jobb jag längtar till. Solen skiner. En vän som skickat från Rom Casa Vogue. Jag har ätit skorpor.

Men damsugaren får aldrig upp allt katthår och slangen fylls av katthår och jag drar ut slangformade längder av katthårsmassa och lakanet är fortfarande obytt och tårna är kalla och jag blir inte mätt på skorpor.

jag med siameserna

I stockholm såg jag:

sju taxar
Fem storpudlar
En italiensk vinthund
En Cavalier King Charles Spaniel
En Yorkshireterrier
En liten obestämdbar rackare

Och en Doberman Pincher.

ett annat hem.

Hemma hos Johannes är det också rörigt. Men han vill inte ha det så. Han är nyinflyttad och sakerna har inte fått sin plats.

ett fint hem.

Det är ett av de finaste hem jag vet. Min moster Åsas och hennes sambos Claes lägenhet i Björkhagen. Alltid rörigt. Nu tömmer de ett växthus. De fyller på överallt med lådor med saker jag inte vet vad det är. När jag var där i september var det hemodlade persikor överallt. En annan gång travar med kalbasser.

Det är små rum men många. Det blir privat och lugnt.

Utanför drar tunnelbanan förbi och utanför är Björkhagen grått. Men inne i deras hem är det ljust. Alltid ljust alltid rörigt.