Är på Filmfest Sundsvall. Ikväll var det visning av Gorillalala och nån liknanden den vid en kombo av papphammar och lost highway. Det dök upp snälla kommentarer och hejarop från så många och jag blev överväldigad. Dansade genom sundsvall, inte vid järnvägskorsningen, där stod jag och väntade på att få gå över ett bra tag, men sen dansade jag vidare till hotellet. Och där dansade jag på rummet till Julio Iglesias.
Var klädd i mina tajta jeans med hög midja och utsvängda ben, en svart sammetsklänning med vita pärlor på nedstoppad i jeansen och en pälsbolero i typ kanin. Jag var fin och festlig stunden till ära.
Men så la jag mig i sängen, saktade ner, började tänka på senaste dygnet, hur jag sagt att ingen gillat filmen hittills, om Oslovisningen m.m. Pratat med alla om det svala mottagandet och typ gjort det för att dom ska veta att jag vet när dom ser. Att dom inte ska tro att jag är aningslös om dess bristande kvalitet.
Så slog det mig nu att jag typ manipulerat dom till att gilla filmen, att stötta mig, alla dessa snälla filmkillar som faktiskt vill mig väl. Att filmen inte är så bra som dom nu vill tro, att det bara är en stor mjuk vänlighet som sköljer över mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar