Började med att bråka med pappa över telefon. Anade det redan när jag ringde honom, på ledighetens första kväll, en kväll av trötthet. Eller var medveten om risken men skulle finna vägar att parera, komma ut på andra sidan samtalet utan bråk. Dock glömde jag det direkt och tänkte att detta är kvällen att stå på sig, få min röst hörd och det slutade med att grälet tog i och fortsatte via sms till kvällen efter.
Har bara haft mjuka kläder, samt beställt mer mjuka kläder i storlek XL (är M). Fantiserar om soffan och de mjuka kuddarna. Om mitt nya vita hem. Om att andas ut. Om att luftigt bäddas in.
Blomflugorna har tagit över köket. Kanske har de varit där hela augusti. Jag lyfter något, sätter igång kranen, eller något annat, och luften blir prickig. Prickar som irrar runt, sen sätter de sig, med sina lätt röda små bruna kroppar, på de vita köksluckorna och jag tänker: Imorgon, en annan dag, då, nångång, tar jag itu med er.
Flyttfirma är bokad. Måndag 14/9 klockan 08:00 kommer två personer som räknar med att jobba i 6 timmar. De ska packa grejerna.
Har sett Bianca Ingrossos youtubevideos. Från Palma, de solbränna kropparna, de unga ansiktena. Maten. De mörka nätterna. De soliga dagarna. Livet i Sthlm. Familjen. Maten. Kläderna. Hundarna. Den stora våningen på Östermalm. Hennes mamma Pernilla. Plöjde även det sista av Wahlgrens världs förra säsong.
Har köpt filmer på Itunes som i stunden känns som måsten att äga. Måsten som måste köpas innan jag glömmer dem. Cleopatra med Elizabeth Taylor. Sue av Amos Kollek. Bränd av Chang Dong Lee.
Har gått promenader och ätit onyttigt varje dag. Promenader med vänner alla dar utom en. Ätit onyttigt hemma, förutom en gång, med en vän på en pizzeria.
Filmen Nätter och Dagar i Juli håller på att avslutas och jag jobbar första gången med en producent som tar helg helgen innan färdigställande och mina mejl ligger obesvarade. På tisdag ska vi se om allt ser bra ut i en biosalong.
Valt att se filmer som får mig att gråta. Såg om Bright lights (dokumentär om Debbie Reynolds och Carrie Fisher) Funny Girl som trots glad och färgstark musical får mig att böla. Började gråta redan då jag bestämde att jag skulle se Pedro Almodovars Allt om min mamma. Har även gråtit till Tom Allandhs Dokumentärer om Pia och med Pias mamma.
Montzi sover på routern och internet har blivit segt. Ibland får jag pussla ihop den då hon fått saker att lossna.
Vad mer, vad mer har min semester bjudit på? Vet ej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar