Jag öppnade hennes dörr och och klev ut i den mörka kvällen. Min syster frågade hur kallt det var och om jag behövde låna en tröja. Jag svarade att det är varmt. Hon såg förvånat på mig och hon klev ut, ställde sig utanför sin port, drog handen genom luften för att känna på den. Hon konstaterade att det var varmt. Sommarn var åter här.
När vi möttes tidigare på dan sa jag att det var kvavt. Det var efter hennes jobb, hon hade en jacka på sig. Hon berättade att på morgonen hade kylan bitit i hennes fingrar och hon önskat sig handskar. Jackan åkte av och fyllde hennes väska när vi cyklat en liten bit.
Och nu, nyss, klockan 22:30, var den begynnande natten varm och jag cyklade hem och sista biten tog jag av mig min tröja, varm efter att ha skyndat i mörkret genom skogarna, varm av att det inte var kallt i luften.
På en plats var en skugga tjock. På långt håll såg det ut som något låg på vägen. Ju närmare jag kom desto intensivare verkade skuggan. Då de andra skuggorna var diffusa i olika gråtoner var denna som en stor svart snigel som låg med halva kroppen halvvägs in på cykelvägen och den andra halvan av kroppen ut i gräset. Kunde inte släppa tanken att det faktiskt låg något där och den tron ökade ju närmare jag kom. När jag svepte förbi, ivrigt trampande, såg jag att det var bara en skugga, skuggan från en skylt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar