I Gammliaskogen.

 Drog på mig mina träningskläder, de tajta glossiga. Stora svarta solglasögon och den eviga solskyddsfaktorn på 50. 

Hade tempo och svetten rann. Var inte riktigt orienterad i tid, hade gissat på just efter lunch, att klockan var mellan 13-14. Solen låg dock lågt och sken varmt mellan träden som lämnade långa skuggor. Det tycktes vara ett dis, insekter och fröer svävandes i luften. Skogen var tom. Tog lång tid innan någon motionärer dök upp och såg bara en hund, antagligen en Buhund som fick pälsen plockad av sin husse. Efter ett tag dök del 1 av en barnfamilj upp, mor och dotter, en krök senare dök del 2 upp, far och son. Jag pinnade på. Så slutade jag pinna på. Just efter där jag fått sakta ner, där marken ofta är fuktig och vägen alltid tycks slirigt lerig. Började gå. Passerade alla brännässlor som tagit över doftrummet. Började gå långsammare och långsammare. Stannade nästan av. Tog upp mobilen och såg vad klockan var, strax innan 18. Det hade varit kväll hela tiden. Svängde av motionsspåret och ner på en skogsstig. Såg spår efter en annan hund som fått sin päls plockad. Tovor av gråsvart ludd låg här bland stenar och rötter. Ringde Johannes, men han var i en park och hade just badat. Han hade sällskap och vi avslutade samtalet. Gick stigen fram, ett knak från ett buskage och där stod en kvinna hukad och plockade hallon. Ett knak till från ett annat buskage och där var en man hukad som plockade hallon. 

Gick ur skogen, en man med en schäfer kom cyklande. Jag gick hem. Duschade. Lagade mat. Åt den. Började längta till sensommaren som pågår. Att gå över gulnat gräs ner till ett uppvärmt hav. Cykla på grusvägar genom åkrar som även de tappat sitt gröna och blivit allt mer blekt. Att stekas i hettan från sommarens sista suck. Att åka bil på en smal grusväg kantad av knotiga tallar och snårklädda kalhyggen, komma fram till en strand med mjuk vit sand. Att ha en hud som blivit van solens beröring. Att ha en hud som blivit van friska dopp.

Nu ska jag ge ett klipp med Melissa Gilbert en chans. Youtube har låtit det stå på tur, har föreslagit det, lagt det på sin första sida ett antal gånger och nu, nyss, då jag fastnat, kommit av mig, sattes klippet igång utan att jag brydde mig om att stoppa. Än så länge har hon bara matat sina höns.