Den coola no.2.

Den coola jobbade morgonen. Hon kom då klockan slog om från 06:59 till 07:00 och hennes pass började. Hennes entre var mer blygsam idag. Hon var tystare. Vassare. Rapport lämnades och vi gick till avdelningen. Jag skulle hämta min väska, lämna larm och nycklar, logga ut. Hon skulle arbeta. Hon tar en kopp kaffe och då tar jag en kopp kaffe. Bara lite i botten på en mugg. Vi börjar prata. Jag följer henne ut när hon tar en cigg. Nu vet jag hur gammal hon är, hon är 34 år. Fast hon är 7 år yngre än mig blir jag blyg . Vill bara le mot henne. Mitt tal tappar flyt. Mitt språk tycks osofistikerat, enkelt, banalt. Som att jag slutat tro på mina ord halvvägs in i att jag uttalar dem. Hon kallar mig darling, skrattar, ler, strålar allt mer. Vi skiljs åt. Jag går i den grå gryningens kvava fukt hem. Hämtar ut de träningskor jag köpt. Byter om för att gå ut igen, ner på Ica, handlar lite. Hem igen. Min kropp luktar av fukten den avger, av fukten i luften.