Brioche.

Under arbetsnattens sista timmar, då hungern och tröttheten slog till, fantiserade jag om Brioche. Jag googlade bilder, såg på bilderna av brödet och kände nästan dess söta smak i munnen. Med en önskan att hämningslöst pula munnen full av detta bubbliga glansiga bröd, att låta dess luftiga gula innandöme fylla munhålan för att sedan känna tänderna skära genom brödköttet.

Efter promenaden hem skippade jag min efter-jobbet-frukost. Drack ett glas Virgin Mary och åt lite chips, Sms:ade med min moster, såg två avsnitt av Insecure, somnade efter klockan 11. Sov först dåligt, liksom ingen ro och inte hade katterna det heller, de rusade runt, de tumlade runt,  en slog ihärdigt på en kartong, de välte en kruka och jag svor och förbannade dem. Somnade för att vakna kl 16. Eller tro att jag hade vaknat klockan 16, för vips vände jag mig och klockan var över 18. 

Det var mörk, som skymning. Jag låg där i sängen ett tag. Lite förvirrad. Tog mig upp. Tog mig till köket. Tände en lampa och tänkte att snart är natten här.  Då jag skivat två skivor av den Brioche jag har, tog jag den sista skalken, en tun sned skalk, i munnen. Den var så god som jag på natten som var fantiserat om att den skulle vara, trots att brödet stått sen i söndags. De två skivorna blev som vanligt grunden i mina fattiga riddare. Kaffe gjordes. 

Bar brickan med kaffet, juicen, de fattiga riddarna med Nutella, nektarin och banan, till soffan. Nu var skymningen över, nu var det åter ljust och jag förstod att natten inte hade stått för dörren, utan regnmoln hade legat för solen. Såg ut genom fönstret, där ute var det mjölkigt vitt. Måsarnas skrän hördes in.