De blå byxorna.

Anna-Karin hörde av sig, hon skulle handla och undrade om jag ville med. Jag stod redo att gå ut för att handla och glada slog vi följe. Jag pratade om gårdagens utrensning. Om alla kläder jag inte längre passade i. Om de blå byxorna som nu passade. Om alla trasiga och om alla fula kläder som legat på hög i mitt förråd. 

Vi gick vår väg, den över liljansberget, genom skogen, över en väg som tycks ligga på landet, då bara skog kantar den, så går vi över det område där en gång en skola låg. Plats för plan och gympasal, plats för flera skolbyggnader. Men de är alla jämnade med marken och spår finns av dem än, som en tegelsten, grus och de övervuxna vägarna mellan de nu rivna byggnaderna. 

Anna Karin  såg en blå vägg som hon fotade mig mot.

På Ica drog vi runt bland unga par. Vi pratade om det sen, att kanske söndag eftermiddag är de unga parens shoppingdag, då torsdagens eftermiddag tycks vara barnfamiljens. Jag fann en hel kyckling. Fryst. Det gjorde mig glad. Imorgon ska jag laga den med massa smör och ha den i de kommande arbetsnätternas matlådor.