En morgonpromenad.

Vaknade klockan 4:30 en morgon. Låg kvar i sängen. Klockan 6 lagade jag mat som jag åt och sen gick jag ut och gick. Gick längs älven, gick genom centrum, gick hem längs den björkkantade Skolgatan. Jag hann älska Umeå en liten stund, en kvinna som klev upp ur älven, hennes hud som glänste av vattnet från morgondoppet, för att i det öde centrumet, över de tomma torgen känna mig less, kvävd av den lilla yta det mesta av mitt liv utspelat sig på. Så såg jag ner och upp längs tvärgatorna Öst på stan och tänkte att de är så fina och mitt hjärta mjuknade åter. Blev sentimental och mindes när jag var yngre och festade hela sommaren, hur vi inte vill lämna stan för att råka missa en natt på Rex eller Blå. Lediga dagar sovs bort för att tas igen på natten. Dans, fylla och hångel, som en klyscha. Hemma igen gjorde jag fattiga riddare, drack kaffet.