I fredags, kring kl 16, gick jag till Västerbottens Museets fik. Nu skulle dagdrömmen bli av. Hade en bok i väskan. Klädd i tröja, jeans och ett par gympaskor. Värmen fick mig att ångra jeansen. De tajta stumma jeansen.
Funderade på om jag skulle sätta mig inne i den nästan tomma lokalen, på uteserveringen, eller ta mitt kaffe och luta mig mot ett av friluftsmuseets gamla hus. Det blev det senare.
Satte mig mot en gul träport till ett rött hus med vita knutar. Läste inte vad det var för stuga, men skyltar finns som beskriver om det var en skolsal, lagård, boningshus osv. Tröja var vit och jag nojade om den skulle bli smutsig. Bestämde att jag inte skulle få instagramma hur härligt jag hade det. Definitivt inte lägga ut en bild av mitt fejs i stories, nöjt lutad mot väggen, med bok och cappuccino. Sms:ade istället med min moster. En vit storpudel passerade med fjädrande lätt gång i motljus och jag knäppte en bild i smyg och skickade till AK och då messade vi lite. Läste även lite i boken och solen värmde genom nakna mörka grenar.
Knopparna är små, eller var då små, mycket kan ha hänt under de två varma vårdagar som gått sen dess. Marken gråbrun och snöfri just där. Igår, på en promenad upptäckte jag att under träden i skogen var det fullt av snö, hård svartprickig snö. Att över nydalasjön låg blå blöt is. Men det som omgav mig på fredagen var barmark, björkstammar och nakna spretiga grenar. En gassande sol som fick den sena eftermiddagen att bli varm.
Satt så i en timme, messade med moster och AK, läste lite bok, stirrade ut på trädet och grenarna bakom mina solglasögon. Drack min cappuccino.
La ut på stories, la ut ljudet av något ihärdigt surrande från en fläktsystem på ev Sävargården, ev från Museet självt.
På vägen hem hämtade jag ut de vita jeans jag beställt. Passerade Ica och köpte kattmat. Ica var fullt av killgäng som luktade nyduschat och uppfräschat. Killar i gäng i samma längd. Även tjejgäng i samma längd, nyduschat och vanilj och långa hår. Redo för fredagskvällen. Tänkte att mina jeans luktar svett, att jag aldrig kan få ur den doften, att jag måste ha passerat genom dem, osynlig trots lång, som en doft av något de inte förstår, medan de förhåller sig till varann, spanandes.
Hemma provade jag de vita Jeansen, spelade in på stories hur mitt ass tog sig ut i dem via badrumsspegeln. Fick brinnande emojis från tre främmande män som följer mig. Tänkte så typiskt men kände mig nöjd. AK hörde av sig och vi tog en timme senare en promenad i skymningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar