Dagsömnen.

Vakande efter bara fem timmars sömn. Kl 15:00 precis. Utan lust att somna om. Det är inte tyst, likt ett svagt sorl hörs livet utanför. Bor mittemot ett studenthus. Stort vitt, med korridorsboende. Bredvid det står ett hudrosa hus, även det fullt med studentbostäder. Bakom de husen finns en större väg och över den vägen ligger universitetet. Liksom en svag takt når mig, musik som dunkar på avstånd, stadigt och rytmiskt. Hör röster, inte skrik, inte påträngande. Det är valborg i dag. Jag ska jobba natten som kommer. Borde sova någon timma till, är trött, det känns först möjligt. Tänker på kaffe, på frukost, på gazpacho som behöver späs ut- råkade slänga i en hel lök, tänker på murgrönan som behöver ljus och min nu mörklagda lilla lya. Tänker på älgarna på svtplay, hur många fler har korsat älven medan jag sov. Sömnen jagas bort. Tröttheten består.

Har nu släppt in ljus för murgrönan, sitter med datorn i knät i sängen. Ska snart resa mig, diska, göra kaffe, dricka kaffe. Katterna sitter med blicken fäst vid mig, en i fönstret som ser stint på mig genom en glipa i gardin, hon låg nyss här i sängen, men när jag blev en rastlös kropp som vred och vände på sig, gick hon sin väg. Då kom den andra fram och hälsade, la sig en liten stund på mitt bröst för att sedan sätta sig i fåtöljen och iaktta varje grej jag gör. De vill ha mat. De väntar på att jag ska ge dem det. När jag kliver ur sängen kommer de följa efter mig, de kommer hoppfullt svänga in i köket, vänta där en stund. Om jag inte kommer efter och ger dem mat, kommer de leta reda på mig, där jag kanske sitter på toan, de kommer se på mig, jama lite, åter gå i förväg till köket, för att visa vägen.