Ville ha hyllor på vägg. Där jag kan ha växter, någon kaktus, kanske en porslinsblomma. Grönt och fint i skydd från katterna. Dit där de inte når på en vägg hård som sten.
Trodde att det skulle bli lite knepigt, något så här händigt har jag aldrig gett mig på. Som att borra. Någon frågar vad för vägg jag har, hon knackar på väggen och säger att den är betong. Hon förklarar att jag måste ha en slagborr som kan borra i betong. Och en sådan lånar jag. Ställer in den rätt, sätter i rätt borrskruv (?). Borrar. Kommer en bit, genom det porösa yttre. Sen tar det stopp. En klingande vägg döljer sig där bakom. Provar igen. Väntar en dag. Tänker att på något mirakulöst sätt ska det ha löst sig. Borrar, nej, borrar inte. Den tomsnurrar högljutt på en och samma djup. Inget händer. Kanske vidgas hålet lite. Men jag vet att de borde gå att ta sig in, för de som bodde här före mig har lyckas borra djupa fästen i samma vägg.
Två dagar har nu gått och allt som finns är ett mörkt grunt hår som stirrar på mig och jag som stirrar irriterat tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar