Fredag: Gick på vernissage med Knutte. Det var minus 20 ute och inne i galleriet var det fullt av folk. Rutorna immade igen. Vi trängdes klädda i våra lager med vinterkläder. Långa kappor, tröjor, överdragsbyxor. Pappmuggar med rödvin och burkar med öl. Blev rörd över att vi stod tätt igen, ihopklämda.
Niki Lindroth von Bahrs filmer visades. Dockorna och miljöerna som utgör hennes filmer stod uppställda. De stod där utan liv. Så stilla. Detaljrikedom. Men döda. I filmerna lever de, de har personlighet. Så konstigt att se dem så där, typ själlösa. Som att jag trodde att de skulle leva.
Vi gick till Gröna Älgen. Drack en alkoholfri öl var. Jag drog en deppig historia ur mitt förflutna. Vi gick innan kl var 22. Vi skildes åt.
Lördag: Pluggade. Kom igång framåt kvällen och lämnade in uppgiften just innan midnatt.
Söndag: Skulle plugga, men sömnen var dålig, bara några timmar och jag kände att dagen var körd. Att jag var körd. Att inget skulle bli gjort. Messade Emma om att gå och se Ett hjärta är alltid rött, en dokumentär om Imperiet. Kl 15:15 började den, salongen var typ full, mycket krusigt vitt hår som säkert varit färgrikt och slätt när Imperiet stod på sin topp.
Hemma igen försökte jag bara hålla mig vaken. Rastlös och oändligt trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar