Öppnade fönstret ibland under natten, för att byta luft, få in nåt annat än det jag och hen andats in och ut den senaste timmen. Hen så gammal och rar och döende. Det är därför jag sitter där. Hens död känns ändå avlägsen.
Det var kallt ute, och varje gång jag öppnade vädringsfönstret åkte dörren till rummet upp, hur hårt jag än försökt trycka igen den, ett drag uppstod, snabbt byttes det kvava till en frisk kyla. Jag vaknade till, bröt min dåsighet. Minus 11 visade telefonen att det var.
Ljuden utifrån som nådde in, en bil, nån fotgängare, lät hårda. Slog kraftfullt mot det frusna. På morgonen sjöng en fågel. Fågelkvitter och kalluften nådde oss. Eller iaf mig. Hen nåddes av kalldraget, men kanske inte fågelkvittret, gamla öron hör inte allt.
Såg klipp på mobilen. Klipp folk lägger ut på mat. På mat de trycker på, får krämer och smör och annat rinnigt att rinna ut, välla fram. Fluffiga bakverk som dallrar, som frasar, med hårda ytor, med mjuka innandömen. Inget ljud har jag. Inget som ska störa hen som sover i sängen jag sitter bredvid. I timmar ser jag. Mat på mat på mat. Klipp efter klipp efter klipp efter klipp osv. De bara kommer. Ser hur såser blir till. Hur något fräser i en stekpanna. Hur kötts vars hårda grillade yta blir skuren i, hur det rosa blodiga innandömet visas upp. Smält ost som trådar sig. Smält ost gömda inne i saltgurkor och frityrsmet, smält ost inne i gyllene bollar. Smält ost som skrapas av en från en ost som snurrar över en låga. Det finns oändligt att se, det tar aldrig slut, jag vill inte att det ska ta slut. Aldrig någonsin.
Jonna och jag blev åter till oss över morgonens skönhet. En lila nyans på himlen fick oss att förundras. Världen var skarp, ingen oskärpa, inget dis. Vi såg alla detaljer. Snöhögarnas alla skuggor och kanter, alla blå nyanser. Vi såg gatlysen och väggrus. Vi såg människor som startade bilar vi passerade. Jag sa: Världen är så tydligt tredimensionell nu, ja skrattade Jonna. Vi kände doften från nyduschade vi mötte, vi bedömde deras lukter.
Hemma igen, så trött. Så svårt att somna. Så svårt att lägga sig ner, stänga av hjärnan. Skulle upp redan kl 13, gå på bio kl 15, men mitt sällskap ställde in. Såg det när jag vaknat. Låg kvar. Låg kvar till kl 15.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar