Idag är allt motigt, på riktigt är det inte det, men något med mig, hur jag är funtad, hur jag väljer att tänka, så blir det motigt. Ett kamerastrul som jag borde ha fokus på att lösa har jag istället fokus på något annat, något diffust hotfullt och förgörande som jag ser i kamerstrulets skugga. Förmådde därför inget idag. Vaknade sent, inte jättesent, men sent. Låg kvar så förmiddagen blev eftermiddag och kunde ändå inte styra upp frukost och så började ett sår från i torsdags blöda och då, då tänkte jag att det vore bäst att vänta till imorgon, för kamerastrulet kräver en promenad till kameraaffären och såret är på stortån. Jag blev åter sittande. Inte gick jag iväg, inte la jag om såret, inte åt jag frukost, inte tog jag en dusch. Inte på en halvtimme och då när halvtimmen gått började jag med att lägga om såret och sen duscha vilket resulterade i att jag fick lägga om såret igen och nu äter jag min frukost, och klockan är 16:35 när jag skriver dessa ord och kameraaäffren stänger kl 17:00. Ändå bra, då hinner såret på tån läka nog för att hålla på vägen till kameraaffären imorgon, eller hur? Det blev nog bäst så här.
Så många dagar då jag längtar till en framtid. En annan tid än den som är nu och så har jag varit funtad hela livet och nu när jag levt halva mitt liv, om jag har tur och blir 85 år, så längtar jag fortfarande till den diffusa framtiden och det blir mindre och mindre framtid kvar och så många år av längtan att lägga bakom mig, som gått, som är gjorda, typ levda, förbrukade.
Bilden har inte med något att göra. Jag tycker att jag ser ung ut, lite tuff. Den är tagen i lördags på min balkong av mig då jag rastlöst läste Gift av Tove Dittlevsen och såg måsar och kajor cirkulera lägre och lägre ner på gården mellan husen och sen fick jag tanken att de kanske kan norpa en av mina katter om de fått vara ute här på balkongen med mig. Att de snabbt greppat tag om en förvånad Jussi eller Montzi som tjuter till av både smärta och skräck och sen vinglar sig lösa medans fågeln kämpar med att lyfta högre och högre och då faller katten till marken och jag antar att det inte skulle gå bra och när jag tänkt så fick jag ont i magen och gick in och pussade mina sovande katter på dess huvuden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar