Den kom. Klockan tio skulle den komma. Jag, som jobbat fyra nätter, slumrade till i soffan ca kl tio och väcktes när de ringde på dörren. Jag puttade förpackningen till vardagsrummet och slet sen upp kartongen och plasten. Där inne var den, brunröd, som blod som börjat levra, blankt och matt omvartannat. Jag tippade ut den, ställde den under fönstret och sen, när jag och katterna suttit i den ett tag, fick den ta manchesterfåtöljens plats och manchesterfåtöljen hamnade under fönstret. Började se serien Halston. Såg två avsnitt. Ivrig och stirrig och hög på fåtöljens ankomst. På dess lyster, det nästan bruna röda. Ställde mig upp ibland och såg på fåtöljen, på fåtöljerna. På hela vardagsrummet. Fotade med mobilen. La ut en bild som knappt får likes. Men varför inte? Bilden som är så vacker, fåtöljen i förgrunden, den grå dagen utanför i bakgrunden.
För två timmar sen hade jag varit vaken i ett dygn. Nu i ett dygn och två timmar. Hög på ägandets sötma. När klockan var 16 insåg jag att jag inte ätit sen kl 08 imorse utan någon hunger som gjort sig påmind. Kokade kaffe, gjorde en smörgås och kämpade mig igenom fyra hårda kivis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar