Trädet.

Det stora trädet utanför min balkong är fält. En morgon, förmiddag, kanske hade det hunnit bli eftermiddag, vaknade jag och ljuset studsade hårt mot golvet och inga knoppar fanns längre att se. Antar att trädet skulle nästan varit helt grönt nu. Som en vägg av mjuk skyddande grönska. Nu ser jag himlen, det gula huset mittemot samt andra träd. Utsikten är inte hemsk, men jag skulle ju ha legat här i en av mina mjuka möbler, varit lugn och sett på trädet, på dess gröna löv som vajade i vinden, det var en målbild som nu måste ändras. Nu när trädet är borta är insynen total. Iaf om jag vill hårdra det. Jag ser rakt in till mina de i det gula huset, ser genom deras lägenheter, ser huset bortanför genom deras fönster. Antar att detsamma gäller för dem in i min lägenhet.