Värmen kom igår. En känsla av att ha rest på charter infann sig när jag lämnade mitt hem för en promenad som blev lång och långsam. Jag instagrammade flitigt kolbäcken som rann fram, skogen jag gick i, svanarna jag såg.
Gick mot Nydala och den stora vägens oljud fick mig att ta en stig in i skogen. Trodde mig ha gått den stigen många gånger och trodde att den skulle leda till Kolbäcken. Men kolbäcken anades inte, varken dess porlande eller synen av den. Plötsligt låg den framför mig, liksom gömd, då den prydligt skär genom marken syns den inte förrän du nästan kliver i den. Stilla och mjuk och läskande rinner den snirkligt fram mellan träden. Jag följde den uppåt mot sjön och blev blöt om fötterna av snöblask och myrmark.
Såg svanarna. Handlade. Gick hem. Stekte korvar som fyllde mitt hem med stekos och vädrade sedan till sent in på kvällen. Upptäckte att kaprifolen överlevt vintern. Den fick byta plats, mer i sol och närmare dörren.
Idag tog jag åter en promenad. Idag gjorde Mari mig sällskap. Vi följde älven. Vi gick på strandpromenaden där den ligger inklämd mellan väg, räls, nybyggen och älven. Det är en vägarbetsgrusig strand med snårväxter och det var fullt av andra som promenerare.
Vi fortsatte en bit bortanför Ica Maxi, vi kom till småbåtsbryggan och satt en stund ute på en pir. Vi satt på stora stenar och tärnorna fångade fisk oroväckande nära. Vi gick in till stranden och gick hemåt. Jag handlade igen, Krukor och solskydd och bambupinnar till kaprifolen. hemma stack jag bambun i krukans jord och lindade kaprifolen runt pinnarna. Jag drog på mig min rosa pyjamas och satte mig med en bok i solen på balkongen. Orkade ett kapitel innan rastlösheten drog mig in igen. Såg att det finns en Bouleplan utanför mig. Kanske går jag ut igen. Bladen på trädet utanför slår snart ut. Jag längtar efter grönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar