Så är detta mitt hem nu. Idag klockan 12 slutade lägenheten på Rågången ha med mig att göra. Var där och lämnade nyckeln igår kväll. Kollade till den tomma lilla lyan. Där var den. Det ekade. Det luktade rengöringsmedel. Det var så vant. Lukten i trapphuset. Ljuden som når in. Såg på utsikten en stund. Stod vid fönstret och stirrade ut. Sen gick jag. 

Jag vandrade från lägenheten, ner mot Ica, en väg jag gått så många gånger, fram och tillbaka, i 12 år. Nu gick jag där för sista gången och skulle efter jag köpt godis på Ica inte gå tillbaka. 

idag tog jag en promenad. Upp till Nydala. Strosade runt. Såg på vattnet som blivit klart av kylan. Alla gula löv som omgav mig. Såg hur dimman välde ut mellan träden och rann över badplatsen. Blev borta lite över en timme. Gick hemåt. Blodet börjar pumpa. En iver tilltog. Klev in i min port, kollade postfacket. Vandrade gången till mitt trapphus. Lukten av trapphuset, om det är parfym, något rengöringsmedel, vet ej, men blommigt sött luktar det alltid. Klev upp för trappen och in till mig. Att jag får bo här, i detta kvarter, i denna lägenhet, vågar inte tro på det än.