Den fåtölj jag i hets beställde som första möbel till mitt nya hem kom allra sist. Den fåtölj jag väntat på med oro och vånda. Osedd. Från en shoppingsida vars kvalitet jag inte litar på. Mer pengar än vad folk med min lön betalar för en fåtölj pungade jag ut.
Skulle mitt hem bli belamrat av möbler, då dess mått är 117 bred och 92 djup, skulle den ta det sista lilla utrymmet. Skulle den vara ful och illa gjord. Våndades för att jag var rädd att om den var knas så skulle den bli ett bevis på att jag inte har koll, inte är värdig en vuxen lägenhet, att jag drömt för stort och orimligt.
Den kom i fredags, för en vecka sen, efter ca sju veckors väntan. Den var är vacker och mjuk och under den vecka som gått har jag inte kunnat se mig mätt på den. Den får plats. I sin svällande form lyckas den vara nätt. I ett gråvitt manchestertyg som kanske katterna en dag gör slut på, kan jag krypa ner i den, lägga hela min rygg i dess bredd och ta stöd av fötterna på armstödet. En kopia eller "inspirerad" av italienska 70-tals marenco. Likt den men tamare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar