Sömnlöst.

 Vaknade. Klockan var kanske fem. Hade ingen lust att somna om. Det tog ett tag att inse det. Åt först friterad kyckling ur kylen. Tänkte att jag skulle somna om om jag blev mätt. Men låg vaken. Börjar lyssna på ett poddavsnitt, den är som alltid drömmande sentimental. Sentimental över år då jag fanns, han berättar om något stort år 2016, 2008, 2002 och jag försöker minnas om nåt stort hände mig då och jag minns inget och en känsla av att inta ha funnits kryper sig på och ju mer jag hör ju mer ville jag fylla munnen med något. 

Går upp. Kokar vatten. Tänder inte. Vill vara kvar i mörkret. I ljuset från lampan på parkeringen utanför. Brygger te. Torkade av spisen utan att kunna se hur det blev. Tar fram en liten påse godis som jag känner efter med handen i skafferiet för att hitta . Sätter mig i soffan i vardagsrummet. Ser inredningsvideor på youtube. Nicky Haslam som visar sin jaktstuga. Han berättar om de som besökt den, Sir John Gigelund, Joan Fontaine, Joan Collins och sen  håller han upp en kollage av bilder av honom och Paris Hilton som hon skickat till honom.

Nicky har en grå hoodie på sig, vita jeans, vit hår i en medvetet tilltufsad frisyr. Hans ben har kroknat, hans knä möts när han går. Hans nacke har sjunkit ihop. Han låter händerna mötas vid ryggslutet när han med små steg hasar sig fram i det gröna gräset. Han har blivit en gammal man och bilder av ett liv då kroppen var stark syns skymta stående på bord.

Minns att jag läst om honom i Vanity Fair en gång, att han bott på en ranch i Arizona, klätt sig som en cowboy och hur skallerormarna, eller var det coytees, tog hans pekingeser. 

En ljusning på himlen anas nu. En lampa är tänd i huset mittemot, jag ser en skymt av någon som satt sig vid sitt köksbord. Jag ska göra en till kopp te.