Promenerade till Bildmuseet. Kanske var jag lite skakig. Lite skör. Kanske rörd över att museet öppnat. Gick runt på utställningarna. Besteg trappen som är bländande vit. Gick hem. Vandrade längs älven och så hög det till i min fot. Något vasst som hittat sin väg in i skon. Låtsade inte om det först. På östra station satte jag mig, tog av mig skon, letade i den efter det vassa. Kände efter på strumpan. Fann inget. Satt kvar. Ville sitta kvar.
Hemma igen högg det åter till. Nu utan skor, barfota. Gick igenom foten, kände efter. Något smalt. Något mycket smalt och tunt hade letat sig in. Knappt märkbart. Inte tjockare än ett fjun. Kunde det vara det. Tog en pincett och gjorde mitt bästa. Svårt att veta om något ens var där, om det var inbillning. Hugget kom inte åter.
På kvällen gick jag runt Nydalasjön. Solen gick ner och folk var ute med sina hundar, joggade, hade samlats för att grilla.
Efter Nydala, då himlen blivit grå förutom en tunn strimma vid horisonten som glänste rosa, gick jag förbi kvarteret där den nya lägenheten ligger. Fortsatte ner till Östra station och satte mig på samma plats som tidigare. Satt kvar. Ville sitta kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar