Jag och min syster träffades efter hennes jobb. Vi cyklade ner på stan och åt på Max. Min syster köpte biljetterna på filmstadens app. I salongen var varannan rad avstängd med en orange tejp som hindrar folk från att sätta sig. Platser lämnades tomma mellan varje bokning och filmerna har flera visningar per dag, som Tenet, den vi såg, som vissa timmar går en gång i kvarten, andra var 30:e minut.
Det kom folk, utspridda satt vi alla. Salongen blev mörk och en tecknad snutt visades. Med jazzig musik och glada färger berättade den om vikten av att tvätta händerna, visa hänsyn och hålla avstånd under biobesöket.
Filmen började och våra stolar vibrerade av ljudet. Fram och tillbaka i tiden hann de vara vid medelhavet, Ukraina, Vietnam, Estland, Mumbai och något grustag. Filmen rusade fram och i stunder kom jag ur den, satt där lycklig till tårar över att åter vara i en biosalong.
När den var slut, världen räddad, gick vi ut. Det hade blivit mörkt och luften var blöt. Det hade regnat. Vi strosade, ledde våra cyklar hemåt. Vi pratade om glädjen i biobesöket, om filmen, om de trailers som visats före. Vi började längta till nästa biobesök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar