Undra hur jag kommer minnas denna tid? Dessa dar när lägenheten är tom. Utan skåpluckor. Utan möbler. Katterna och jag är här nu. Ingunn och Christer hjälpte mig med lite grejer och att få över katterna. Imorse vaknade jag i den vana miljön min gamla lägenhet är. I natt somnar jag på en madrass på golvet i den nya.
Montzi och Jussi gömde sig direkt under badkaret. Efter en stund kom Jussi fram. Hon har utforskat alla hörn medan Montzi i timmar låg kvar under badkaret. När jag nyss, en timme sen, skulle styra upp internet, kom hon. Hon stod där bredvid mig, liten och mjuk. Jag stök henne över ryggen. Något lät, kanske i trappen och hon sprang tillbaka under badkaret. Men snart var hon ute igen.
Kommer jag minnas att vandra i omgångar mellan lägenheterna. En himmel över mig som går från dagens ljust grå till att blir mörkare och mörkare. Den kalla luften. Studenternas nollningar med partydängor från förr, oooooo I wanna moooove like jagger I waaaaannaaaa Moooove Like Jagger ooooooooo, och hur de står i klungor i konstiga kläder. Hur vissa drar fram på cyklar mellan olika fester. och jag som vandrar där, en väg med lätta steg och den andra vägen tyngd av ryggsäck och kassar.
Att lämna det vana, det som varit. Den breda gatan. Gå över universitetsområdet, förbi sjukhuset - akuten - ombyggnationerna, komma ut i den lilla parken med dammen med änderna, gå en stig över en gräsmatta uppför en backe och in på min gård. In i min port. Gå korridoren till det att jag kommer till en glasdörr med nr 23 över sig. Öppna den och gå trappan upp. Ställa ner allt jag bär, låsa upp dörren och gå in. In i lägenheten som från och med nu är mitt hem.
Idag köpte jag pizza på pizzerian i ett av grannhusen. Beställde en Calzone. En beställning som förvånade mig. Bar den lilla boxen hem. Hade även köpt en burk Sprite. Åt stående vid diskbänken då jag saknar bord och stolar.
Det är september och jag startar något nytt. En ny lägenhet. Ett nytt jobb. När jag nu gick där med mina grejer som tyngd på mina axlar kände jag mig ung. Hade ingen tanke på att jag snart är 42. Overkligt kändes det när medvetandet om min ålder kom åter. Kan det vara det att jag flyttar? för att flytta är något jag är ovan med, något jag sällan gjort och sist det skedde skulle jag just fylla 30. Mellan 20 och 30 hade jag flyttat 6 gånger. Som 30åring flyttade jag inte alls. Är som en nybörjare och därför denna överväldigande känslan av ungdom och iver.
Kommer jag minnas denna tid som att jag var ung?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar