Majnätter.

På väg till arbetet igår kväll syntes solen ännu på himlen. Måhända låg den mycket lågt. Måsar skränade och jorden vred sig sakta bort från solen. Men inte helt. Inte bortvänd i det totala mörkret med ett oändligt universum över oss. Utan solen lyste upp en del av himlen, dit strålarna nådde var himlen turkos till det av vi snurrat den lilla biten för att åter börja rikta oss mot solen och ljuset kom åter, turkost och blått och vitgrått och när jag gick hem, ett bländande solsken jag fick kisa mot.