Igår.

Igår var min lediga dag, hade planerat att ha mina nya jeans, en ny tröja, smutsmatt rosa med lite lite kashmir, sen något annat, ull eller bomull. Det var första gången i de kläderna. Skulle blondera mig. Googlade bilder av Deneuve, Sevigny, Seydoux, Blanchett, Kidman, Bardot, Fanning, ja, en massa blondiner helt enkelt.

Gjorde mina ärenden, allt shoppande av mat, tunga kassar med varor för tusen spänn. Hämtade ut grejer jag köpt på nätet, den där stringhyllan, en spegel från tradera. Bestämde med systrarna att vi skulle unwrappa köpen på videochatten under kvällen.

Och jag var så pepp på min hemmablondering. Att åter bli blond. Att utväxten kan göra det blonda snyggare. Den enda hårfärg som funkar med utväxt. Så körde jag igång, hade ätit för dåligt, det var slarvigt, smörgåsar och kaffe till frukost. Nyponsoppa, glass och mandelbiskevier till lunch. Det var allt. Först på med en blond färg, sen på med en blondering. Så har jag gjort förr. Det har blivit bra. Jag satt där, på toagolvet, såg en dokumentär om Nico, ännu en blondin. Men när färgen sköljdes ut var det inte som sist, det var mörkt, hade blivit brunett. La i blonderingen, en timma gick. Och ingen skillnad. En råttgrå brunett med grå toppar med en lyster av grönt.

Hungrig och matt med en öm hårbotten däckade jag. Tvingade i mig mat. Kämpade för att hålla huvudet uppe. Trotsade tröttheten, tog mig till Ica, köpte en blondering till. Träffade Anna-Karin, vi pratade och jag kände mig långsam. En bengal smög omkring, den glänste i solen. Anna-Karin fotade den.

Och så kom unwrappandet av mina köp, en spegel från tradera, från Märta Ankarswärd Grönvalls verkstad, den oranga stringhyllan. Men jag gick liksom på halvfart och vårt videosamtal forsade inte fram, vi pratade i munn, ljudet försvann, vi avslutade artigt. Jag tänkte att jag var förgiftad av all hårfärg, av all blondering, att det trängt genom huden och nu pulserade genom blodet.

Den nya blonderingen spar jag, till en annan dag, några hårtvättar bort.