Det regnar och är mörkt. Himlen är vit med gråa moln som snabbt drar förbi. Asfalten svart.
Jag luktar som en gammal lök, en som legat framme. Igår hade jag en brännande smak i munnen, som en kvarleva från den dilldipp jag och min syster åt till chips i förrgår. Jag tänker att det var den dippen som nu tagit sig ut i porerna.
Det har varit mulet och regnigt i några dagar nu. Luften känns som en förkylning, den är både kvav och kall, den gör mig frusen och fuktig. På sena kvällar och nätter blir den parfymerad av något träds blomning.
Jag ska jobba i natt.
Jobbade extra en natt denna vecka. Satt vak. Köpte snacks på vägen dit. Sen satt jag med henne som jag träffade nu för första gången, för hon är på en våning jag sällan jobbar på, samt att när det är korttidsboende så är de bara hos oss ett kort tag innan de flyttar vidare. Över 90 år var hon. Jag drog upp för fönstren så hon skulle få se den ljusa natten istället för ett mörkt rum bakom fördragna persienner. Fönstret i badrummet stod öppet och fåglar hördes in, mest var det måsskrän. Jag såg efter om det fanns några bilder som sa något om henne, vem hon var, vad för liv hon levt. Det fanns en bild av henne med hennes familj, hon var äldst omgiven av barn och barnbarn. på bildens baksida fanns en bön nerskriven och en stjärna ritad. Hon hade en blombukett med ett gratulationskort bredvid sängen, för hon hade nyss fyllt år. Diana, som var springare, fick byta av mig, då åt jag mina snacks, drack te, drack ramlösa, åt lite yoghurt, vek tvätt och gick och var en extrahand då någon på nån av våningarna behövde hjälp. Efter två timmar gick jag tillbaka och fortsatte sitta bredvid henne. Efter en timme började hon andas på ett annat sätt. Diana kom och vi gjorde en lägesändring igen. Jag ringde sköterskan. Andningen blev mer och mer stötig. Så tystnade hon. Jag satt vid hennes sida, det knackade på dörren, det var sköterskan. Jag sa att hon nog somnat in nu. Sköterskan gick och tog hennes puls, kände inga hjärtslag. Vi kollade vad klockan var, 05:10. Då tog hon ett andetag igen, hela hon rörde sig, gjorde en grimas, vi la henne på sidan. Vi såg inga fler andetag. Jag stannade kvar och sköterskan gick för att hämta stetoskop. När han kommit tillbaka och hon dödförklarats gjorde Diana och jag henne i ordning. Vi tvättade henne, bytte kläder, rena lakan, la en handduk under hakan så munnen inte skulle gapa. När vi var klara var klockan nästan 7, då fick vi gå hem och sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar