Skulle gå ut från Ålidhems centrum. Genom glaset på dörrarna såg jag att luften blivit orolig och grå, löv och grus yrde runt och en ung man hade dragit upp sin jacka över huvudet som skydd och stod där stilla medan en mamma och hennes barn rusade mot dörrarna. Jag drog på mig solglasögonen som skydd mot dammet som yrde runt och klev ut. Allt stannade, vinden mojnade. Jag gick vidare hem och vid en liten park mellan kyrkan och mina kvarter tog vinden i igen. Den tjöt likt en gubbe som väser av smärta och åter yrde löven, men just där jag stod var det stilla och snabbt lugnade vinden sig, löven la sig mjukt på marken och jag gick vidare hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar