Jag ska jobba i helgen. Första passet börjar inom två timmar. Det är på tiden att jag jobbar, en vecka nu sen sist, men jag gruvar mig. Blev så där tung i kroppen igen, känner hur ryggen spänner sig. Det kommer vara ljust när jag går till arbetet kl 21.
Går ofta förbi nedanför östra station, det byggs där, det finns bilder av hur det kommer att bli. Hur de vill sälja in att det ska bli. Det är alltid sommar på sådana bilder fast det är mörkt, kalt och kallt här 6 månader åt gången och bara grönt i ca 3 eller 4 månader. Men på dessa bilder är det gröna träd och stora blanka hus och människor som strosar runt, inte folktomt och öde. Det ser lockande ut. Även Hamrinsberget ska bebyggas. Bostadshus. Antar att det blir bostadsrätter med otrolig utsikt. Hamrinsberget ligger som det nu är gömt mitt i staden. Du anar inte hur högt det är förrän du står på dess topp och du ser över hela Umeå.
Det byggs överallt just nu. Nya bostäder. Samtidigt upplever jag att bekanta flyttar från staden, att min värld här blir mindre och mindre. Kanske har det alltid varit så i Umeå, att folk kommer och går. Kanske är det så i alla städer.
För två år sen kände jag mig så ung. Började på nya arbetsplatser, flyttade. Flytten till denna lägenhet var en dröm sen länge och nu kan jag inte se hur jag någonsin ska kunna bo så här bra någon annanstans med min ekonomi och det får mig att känna mig fast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar