Väckt.

 Jussi väcker mig, hon har kissat utanför lådan. Igen. Och försöker nu täcka över det och då det inte går så slutar aldrig hennes skrapande. Ihärdigt skrapar hon och jag vaknar. Vet inte vad klockan är, jag låter bli att se efter. Kanske somnar jag om. För det känns som att hon väcker mig åter, denna gång med höga jamanden. 

Och jag är på helspänn. När hennes kissande är avvikande går jag på nålar. Hennes UVI som hon fick när jag hade Corona och då hann bli så dålig att hon kissade blod och vi fick åka in akut när jag tillfrisknat och sen åt hon antibiotika eller vad en nu äter vid en UVI i över en månad, kanske två, för UVIn ville aldrig ge med sig. 

Samt att hon stinker på ett sätt katter inte ska göra.

Och veterinären har inte kunnat hitta vad som är orsaken. 

När Jussi väcker mig andra gången, med sitt jamande, är det soligt. Sovrummet är varmt och jag önskar att klockan är typ nio. Klockan är fem. och nåt i mig har börjat gnaga. Det gnager en oro över katten. Det gnager en oro över att jag känner mig fången av dem. Det gnager en oro över att sommaren är här och könsdysforin tar i extra när hud och kroppar och rena osminkade ansikten omger mig.

Jag kliver upp. Jag tar såpa och diskmedel och svabbar av toagolvet. För när hon nån timma tidigare kissat utanför lådan torkade jag bara upp med papper, tänkte att jag gör det rejält sen när morgonen kommit. Lyfter på kattlådorna och en stank väller fram. Jag som rengjorde dem igår ser hur illaluktande vätska rinner ut under dem. Där har kiss samlats sen sist. Jag blir så arg. Så arg på Jussi som inte bara kan vara en praktisk och enkel katt. Varför ska hon finnas och sprida denna oro i mig. Vill gråta. Känner mig kvävd. Sommaren är här och jag förstår inte hur jag ska kunna resa bort om en katt hela tiden riskerar att bli sjuk och kan behöva vård.

Går ut på balkongen. Tvättar av möblerna. Igen. De har blivit dammig av pollen och grusigt grått damm. Tvättar sedan fönstren på skuggsidan. Men tvättar dem bara på utsidan.